”Hittills har människan kämpat emot naturen; från och med nu kommer hon att kämpa mot sin egen natur.”
– Dennis Gabor, Inventing the Future, 1964
Havsnivån stiger, torka sprider sig, vintrarna är kallare, somrarna varmare, istäcket smälter och klimatet har generellt gått över styr. Det finns fågelinfluensa, svininfluensa, bin försvinner och insekter konsumerar hela skogar. Faktum är att Jorden kommer mer och mer ur balans.
President Obamas rådgivare för vetenskap och teknik varnade för att om USA och andra länder inte agerar tillräckligt snabbt för att stoppa klimatförändringarna, kommer förändringar som forskarna kallar för ”tippningspunkt” att inträffa:
- ”Jorden kan vara så nära som sex år bort från att förlora den arktiska sommarhavsisen, sade han, och det har potential att förändra klimatet på oförutsedda sätt.
- Frisläppandet av fryst metan från tinande permafrost i Sibirien.
- Fler och större bränder över hela världen.”
Obamas rådgivare varnade också för svår torka och stigande havsnivåer. Situationen är så allvarlig att John Holden, Obamas huvudsaklige vetenskapsrådgivare, med hänsyn till omständigheterna föreslog att ”Skjuta svavelpartiklar in i den övre atmosfären”, för att på konstgjord väg kyla ner atmosfären.
Men hur hamnade Jorden i ett sådant tillstånd? Vi vill erbjuda ett annat tillvägagångssätt för att besvara den frågan, en som handlar om roten till problemet snarare än med dess yttringar.
Balans och ömsesidighet
För att förstå varför Jorden börjar komma ur balans, låt oss kort titta på begreppet ”naturen”. Den första bilden man får vid tanken på ordet ”natur” kan vara träd, landskap eller djur. De är alla delar av vår natur, men de är bara bitar av ett mycket större system. Sett ur en större synvinkel avslöjas det att naturen är mycket mer än växter, djur och berg. Naturen är ett regleringssystem som är ansvarigt för en korrekt funktion och välbefinnande för alla sina delar. Detta regleringssystem omfattar hela verkligheten och strävar efter att få alla sina element i balans och harmoni.
Om vi isolerar element i naturen och undersöker dem separat, kommer det att se ut som om de fungerar självständigt. Men om vi betraktar deras funktion i hela systemet, kommer vi att se att varje element avsäger sig egennytta för att bidra till att skapa ett harmoniskt system i vilket alla arbetar för det gemensamma bästa.
Ett fågelperspektiv på naturen avslöjar att detta regelsystem tillämpas för vart och ett av naturens element. Det är en kropp som består av en myriad organ och harmonin mellan dem möjlggör allt livs kontinuitet .
En myrkoloni består till exempel av miljontals myror som verkar i perfekt samklang. Men kolonin är bara en del av många andra element – som ofta ser ut att konkurrera – men som tillsammans bildar ett balanserat ekosystem.
Exempel på fascinerande samexistens i naturen finns i överflöd: bin som pollinerar blommor, gamar som äter kadaver som lämnats att ruttna av rovdjur, dyngbaggar som lever på andra djurs avföring, etc…
Och så har vi människan. Exempel på hur människan missbrukar naturen är så allmänt förekommande att det verkar överflödigt att ens nämna dem. I själva verket skulle det vara ganska säkert att säga att det inte finns en enda sfär av mänskligt engagemang där vi inte får världen ur balans.
Den felande länken
Medan ett lejon fäller en zebra bara för att fylla sin mage, njuter människan av sin överlägsenhet över andra. Den mänskliga rasen är den enda varelse som vill exploatera miljön för sin egen skull. Vi är aldrig nöjda med det vi har; vi tar betydligt mer från omgivningen än vad vi verkligen behöver och vi njuter av andras smärta.
Grunden för mänskligt socialt beteende är egot, som alltid föredrar egenintresse framför det delade gemensamma bästa. Men oavsett om vi är medvetna om det eller inte är vi en del av naturen, och det faktum att vi känner att vi står ”över” den försätter oss i en prekär situation. Om vi vill hjälpa oss själva måste vi börja med den enda orsaken till naturens obalans: vi själva.
Praktiska åtgärder
1) I relation till Jorden
Vi måste visa mer hänsyn till Jorden, förstå att vi lever på en liten planet och att vi alla är beroende av varandra. Vi har ingen annan Jord att fly till när vi har uttömt och förorenat bortom räddning, så vi måste agera nu med insikten att om vi inte tar ansvar kommer våra barn inte att ha någonstans att leva.
2) Mänskliga relationer
Att stävja koldioxidutsläpp och återvinning för att hjälpa jordens ekologi är viktiga och värdiga åtgärder vi måste vidta. Men i vår nuvarande självcentrerade sinnesstämning är de lika effektiva som aspirin till cancer. Dessa åtgärder kanske får oss att tillfälligt må bättre, men de löser inte det verkliga problemet.
Först när vi börjar förändra mänskliga relationer kommer vi att börja återställa den övergripande balansen i naturen. Om vi kommer ihåg att det enda element i världen som är ur balans är vår egoism, kommer vi inte att glömma att det också är det enda som behöver repareras.
För att klara det måste vi utarbeta utbildningsprogram som främjar ömsesidig hänsyn, jämlikhet och viktigast av allt – förståelsen av naturen i allmänhet och den mänskliga naturen i synnerhet. Vi bör berättiga utbildningsinstitutioner att inleda dessa program i varje land och i hela världen genom en globalt samordnad insats. Infrastrukturen och institutioner finns redan för att få till stånd denna förändring; vi måste helt enkelt tillsammans bestämma att vi vill få det att hända.
När vi skapar relationer av ömsesidig hänsyn och omsorg kommer vi att vara i samklang med naturen och därmed vända mänsklighetens nuvarande nedåtgående spiral, till en ljus framtid av harmoni och fred.
