Hemligheten om varför brottsligheten ökar
Många studier i kriminologi skapar tvivel om fängelsestraffens effektivitet som ett medel för att förebygga brottslighet. Av denna anledning är inflytandet fängelser har på intagna – särskilt när det gäller avskräckande och rehabilitering – ett ämne som kräver verkligt nytänkande. Detta gäller särskilt nu då många länder upplever en ökning av brottsligheten, både i antalet incidenter och i allvarlighetsgrad. Dessutom visar data att de flesta fångar som avtjänat sina fängelsestraff förr eller senare återvänder för liknande anklagelser.
Det finns många orsaker till den ökande brottsligheten, men de har alla en gemensam nämnare: vårt samhälles oförmåga att ge en ordentlig utbildning om att vara människa, hur man kan vara human. Å ena sidan utsätts våra barn för brott, våld, aggressivt beteende och konkurrens vid en mycket ung ålder. Å andra sidan försummas kärnvärdena av de institutioner som laddats för att utbilda våra barn och de fokuserar i stället felaktigt på betyg och prov.
Föräldrar bidrar till detta felaktiga fokus genom att fråga (oftast när barnet kommer hem): ”Hur var det i skolan? Vad lärde du dig? Hur gick provet?” Med andra ord är betyg det som även föräldrarna bekymrar sig mest över.
Förutom pressen från betyg och prov, är våra barn också under ett konstant socialt tryck. De måste klara av hård konkurrens, kämpa med social status, avund, lust, våld och droger – fenomen vi behandlar som ”nödvändigt ont”. Men är de verkligen det?
Tänk om vi i stället för prov och betyg fokuserade på att utbilda våra ungdomar i att vara människa, hur man är human? Hur skulle det vara om det primära målet för våra barn var att bli förebilder i undervisningen, bra personer som vet hur man kommunicerar med andra på rätt sätt, som vet skillnaden mellan rätt och fel, bra och dåligt?
Är det här vi gått fel? Kan det vara så att vi inte uppfostrar barn att vara humana från den stund de föds? Är det möjligt att de inte blivit undervisade i att lösa problem i familjen och därmed inte får nödvändiga verktyg och kunskap som kommer att gynna deras barn, nästa generation?
Vad alla borde veta om barns utbildning
Alltför ofta hör vi om barn som misshandlas fysiskt av sina föräldrar, fast känslomässiga övergrepp är vanligare men rapporteras sällan. Den logiska slutsatsen är att dessa barn kommer att vara dåligt förberedda för att bli föräldrar själva, om de inte får goda exempel från andra håll, till exempel genom en utbildning där de får lära sig hur man ska vara bra föräldrar, lära sig att förstå hur barn är och hur de ska behandlas. Även de bästa föräldrar finner det svårt att tillhandahålla goda exempel för sina barn.
I dagens hem växer barn upp med att se våldsamma filmer och TV-serier, de spelar ofta dataspel med historier om våldsamma brott och sexuella övergrepp. I skolan finner de sig själva i en skoningslös omgivning som hotar deras personliga säkerhet, där de starkaste är mer framgångsrika och där de till slut blir dömda efter sina betyg.
Och dessutom är bra betyg inte nog. De måste ha bättre betyg än sina kamrater för att bli respekterade och uppskattade. Det är så framgång mäts i dagens skolsystem. De som är födda med naturliga talanger lär sig att använda de talangerna mot andra, utifrån de exempel de ser. De svagare använder sin list och artighet för att kompensera för sin relativa brist på talang. Till synes väluppfostrade – men egentligen inte – lär de sig helt enkelt att veta sina gränser och behärskar konsten att få det de vill, inom gränserna för samhällets lagar, men ändå lika uppsåtligt.
Våra barn växer upp i ett tomrum. Samhällets mönster och regler formar ständigt våra barn och som sådant bär samhället det största ansvaret för hur våra barn blir. Samhällets ”axlar” bär den kollektiva vikten av nästa generation.
Vi har inte råd att fortsätta försumma det viktigaste i livet: att lära sig att vara goda människor i ett gott samhälle. Till exempel utbildar vi inte människor om hur man ska vara bra makar och hur man håller sig frisk, om familjeliv, om vi inte gör det kommer familjer att fortsätta falla sönder. Vi lär inte människor hur man relaterar till andra, vi måste ge dem känslan att de är en del av ett integrerat samhälle där alla är beroende av varandra. Varje person, i varje samhälle, som inte känner ömsesidigt beroende kommer att agera genom egoistiska drifter och därmed göra vad som är bra för den själv, även om det är olagligt och även om han eller hon vet att straff väntar efteråt. Sådana människor är farligt ohämmade på grund av att de inte fått rätt föredöme.
I vilket egoistiskt samhälle som helst – för närvarande vårt samhälle – kan alla göra vad han eller hon vill, så länge det inte bryter mot lagen, så länge skadan håller sig inom de gränser som samhället satt upp. Men i ett integrerat samhälle styr en helt annan lag. I ett integrerat samhälle måste en person ge, vara integral och vara medveten om de förbindelser som finns med alla. Först när dessa villkor är uppfyllda kan samhällets medborgare kallas ”laglydiga”.
Denna lag av allmänt deltagande kallas ”ömsesidigt ansvar” eftersom villkoret att vara integral kräver att alla är varandras garanter. Det är därför vi måste visa alla hur dessa lagar fungerar. Vi ser att naturen, ekologi och allt annat som händer i vår integrerade, globala värld driver oss att bli partners. Men vi är inte redo att möta detta villkor av ömsesidigt ansvar eftersom vi ännu inte har fått den utbildning som gör det möjligt. Detta är källan till alla våra bekymmer.
Integrerande utbildning – metoden som kan rädda våra barn
Genom integrerande utbildning kan vi hindra människor från att bryta mot lagen. Som en del av integrerande utbildning kan vi inprägla modeller av goda förbindelser som lärs ut i skolan, även på förskolenivå. Till exempel kommer barnen i stället för att sitta i rader av bord framför en lärare att sitta i cirkel och kommunicera med varandra och lära sig att förstå varandra. De kommer att experimentera med att höja sig över sina egon för att förenas och bilda en grupp. Detta kommer att likna en elitenhet eller ett idrottslag där alla måste förenas och förstå varandra för att lyckas, vilket är att nå framgång endast genom gemensamma ansträngningar och nära förbindelse.
Vi måste lära människor att vara sina egna poliser. De måste veta vad som krävs av dem för att leva framgångsrikt i en integrerad värld. Att öva praktiskt på vad de lär sig, kommer att göra de rätta handlingarna till en vana, en andra natur. Varje ovanlig händelse i det integrerade klassrummet kommer att ”behandlas” i en domstolsliknande diskussion. I skenrättegångar kommer barnen själva att avgöra vad som var rätt och vad som var fel genom att presentera alla argument i frågan – först på ett sätt och sedan ett annat. Genom denna process av granskning från alla håll kommer alla inblandade att bli berörda och personligt påverkade, få intryck bortom den tidigare så snäva synen på ”jaget”. Tills våra barn mognar genom denna process, kan de inte kallas utbildade i ordets rätta bemärkelse.
Utbildning i ordets rätta bemärkelse innebär att ett barn tar emot och upplever exempel från situationer i verkliga livet. Integralt kommer detta att ske genom diskussioner, domstolsförhandlingar och rollspel. Det kommer att finnas en domare, en advokat, en åklagare och en jury. Hela processen kommer att filmas och barnen kommer senare att se på videon och analysera sina beteenden.
Genom att alla deltar i diskussionen tillsammans med rollförändringar och scenrekonstruktioner kommer barnen att snabbt upptäcka hur deras synpunkter kan förändras på bara en kort stund. Detta skapar en mycket berikande process som ger barnen möjlighet att ”absorbera” flera olika roller och karaktärer. På detta sätt lär de sig att förstå andra, även om deras synpunkter är motsatta. Detta är viktigt, eftersom barnen upplever ”saken” från båda sidor – först från svarandens sida och sedan från åklagarens sida – kan han eller hon förstå att det mycket väl kan finnas en annan åsikt som är totalt motsatt den egna, men fortfarande ändå vara gällande.
Som en del av den integrerande utbildningen kommer barnen också att gå på många utflykter och studiebesök till platser som banker, sjukhus, fabriker, plantskolor och till och med fängelser. Genom dessa besök kommer de att se hur människor arbetar och vad som motiverar dem.
Dessa studiebesök kommer också att analyseras i enlighet med syftet för besöket. Även här kommer barnen att lära sig att hela världen är sammanlänkad, att alla skapar något för alla andra. På detta sätt kommer de att vidga sina vyer.
Om vi börjar längst bak och ger våra barn integrerande utbildning och framhärdar med detta tillvägagångssätt genom hela deras skoltid, kommer vi alla att närma oss ett balanserat samhälle, ett gott samhälle där var och ens personliga säkerhet kommer att säkerställas. Vi kommer inte att frukta att skicka våra barn till skolan eller låta dem ge sig ut på kvällarna.
Ett integrerat samhälle är ett som alltid tänker på alla – en ömsesidighet där alla har fördelar, olikt ett demokratiskt samhälle som fokuserar på individen och hävdar att en enskild person kan göra vad han eller hon vill så länge det inte är skadligt och så länge verksamheten inte orsakar anarki. I ett integrerat samhälle måste däremot allas bästa komma först, före individuella, egoistiska beräkningar.
Detta är anledningen till att fängelser inte fungerar
Rehabilitering är ofta accepterat som en av anledningarna till att fängsla de som brutit mot samhällets lagar, tillsammans med avskräckande och straff. Ändå har inga betydande insatser gjorts för att uppnå den förbättringen, att vända lagbrytare till goda medborgare. Således är fängslande antingen en fråga om bestraffning eller en fråga om skydd av allmänheten, beroende på situation.
Vidare visar studier att majoriteten av dem som tillbringar tid i fängelse så småningom kommer tillbaka, oftast på liknande anklagelser. Och för alltför många blir fängelset ett sätt att leva, trots skandalösa förhållanden och brist på värdighet. Detta väcker frågan: Är straff i sig själv ett godtagbart skäl för fängelse, eller är samhället skyldigt att tillhandahålla ett sätt för fångar att korrigeras som människor enligt lagarna för ett integrerat samhälle? Vad är fängelsets rätta uppgift?
I det avlägsna förflutna fanns det länder där fängslande aldrig infördes på grund av att medborgarna visste att det inte var till någon nytta. Till exempel fick en person som ertappades med att stjäla i stället arbeta för att betala av brottet. Varje brott hade sitt lämpliga korrigerande straff, men aldrig fängelse. Men inte heller denna metod kommer att uppnå målet. Om vi verkligen vill förändra vår situation till det bättre, måste vi förstå att den korrigering som behövs inte sker genom straff eller materiella angelägenheter utan snarare genom utbildning, vare sig det är innanför eller utanför fängelsemurarna.
Detta är anledningen till varför fängelser måste bli skolor. Under sin lediga tid måste intagna utbildas, de måste lära sig psykologi och historia och viktigast av allt, de måste lära sig vad det innebär att vara människa. Genom integrerande utbildning kommer de att börja se hur vår värld är sammanlänkad, de kommer att lära sig naturen hos de förbindelser som existerar bland alla. Just därför att intagna är under fängelsets vård och auktoritet måste de gå igenom ett intensivt utbildningsprogram, ett som är avsett för ett lyckat återinträde i vår globala, sammanlänkade och ömsesidigt beroende värld.
Se hur enkelt fängelser kan förändras – att göra interner till produktiva samhällsmedlemmar
Mänskliga drag delas in i två huvudgrupper: interna, som vi får vid födseln genom ärftlighet, och externa som vi förvärvat genom utbildning, miljön, media och samhället i stort. Ingen grupp beror på individen, även om båda formar ens personlighet och bestämmer ens öde. Därför kan en fånge inte dra nytta av sina positiva egenskaper eftersom fängelsemiljön inte ger något stöd i form av goda exempel.
Ramen för rehabilitering måste därför förändras drastiskt. I denna nya ram kommer till exempel intagna att delas in i grupper om 15-20 st med en ledande psykolog, i uppdrag att arbeta med dem och organisera dem. De kommer att titta på föreläsningar och delta i gemensamma diskussioner om sådana ämnen som: strukturen av det mänskliga samhället, strukturen av den mänskliga varelsen, mänskliga relationer, människans psykologi, vår natur i enlighet med vår verklighetsuppfattning och vårt beteende gentemot varandra, egot som alltid styr oss och hur vi kan se på oss själva från sidan, med konstruktiv kritik.
Varje intern måste bli en bra psykolog, en som förstår sig själv och kan se världen från olika vinklar. Efter frisläppande kan en intern som fått sådan utbildning bli instruktör i integrerande utbildning för unga, eftersom han eller hon har upplevt den negativa vägen och har förändrats i fängelset. Väl ute ur fängelset blir en sådan person en tillgång för samhället på grund av den förvärvade förmågan att djupt sympatisera med båda sidor av livet. Detta skapar en mycket speciell person, som nu är en positiv och gynnsam faktor i samhället.
Således är en intern som tränar för att bli en integrerande pedagog inte längre en vanlig människa. Under träningsprocessen blir han eller hon en speciell individ och det är så utbildningen ska organiseras och ledas. Framgångsrikt slutförande av utbildningen är den främsta förutsättningen för frigivning.
Efter frisläppande kommer internen att förmedla till andra vad han eller hon lärt sig, tjäna som ett gott exempel på den integrerande metoden. Utexaminerade kommer att ansluta sig till personalen på anläggningar för ungdomsbrottslighet, där de kommer att ha möjlighet att under kommande sex månader visa om de kan utbilda brottslingar eller inte, förändra dem och ställa dem upprätt.
Sammanfattningsvis kommer varje intagen under fängelsetiden att genomgå obligatorisk träning i integrerande utbildning. I själva verket är en sådan träning inte bara till för fångar, alla måste så småningom genomgå denna träning. Det kommer annars, utan denna träning, vara omöjligt att korrigera några av de kriser vi för närvarande upplever inom utbildning, ekonomi eller i familjen. Som aldrig förr upplever vi en psykisk kris och en hälsokris, med en häpnadsväckande ökning av drogmissbruk, depression och förtvivlan. Så länge vi misslyckas med att bryta de egoistiska intressen som tjänar på dessa globala, sociala kriser, kommer vi inte att se ett slut på dem.
Hur fängelser kan fungera som positiva exempel för världen
Fängelser kan tjäna som bra exempel för resten av världen. Om vi lyckas i fängelser kommer vi också att lyckas med vad som för oss verkar vara ett ”normalt” samhälle. Målet med att vända fängelser till motsvarande universitet för att ”bygga” människor är inget annat än en revolution inom social perception. Kriterierna för ungdomar och vuxna, män och kvinnor är alla desamma. Oavsett vilket brott som begås behöver gärningsmannen bara känna, förstå och se sig själv som en integrerad och ömsesidigt beroende del av omgivningen. Detta är grunden för fångens fortsatta växande.
Genom att tillkännage och främja de intagnas framgång i media, kommer samhället i stort att se vad det behöver för att korrigera sig självt. På detta sätt kommer alla lära sig att det inte är så stor skillnad mellan dem på ”insidan” och de på ”utsidan”. Detta beror på att när det gäller lagar i världen, naturens lagar, ekologi och mänskliga relationer, är vi alla brottslingar. Alla är skyldiga till vad som händer i världen. Det finns inga offer här, vi har alla samma ansvar både för det goda och det onda.
Vi lever i en integrerad värld som nu visar sig som rund, utan början eller slut. Så det finns ingen särskild att skylla på. Alla negativa fenomen vi nu konstaterar i det mänskliga samhället orsakas av alla. Därför måste vi alla uppnå karaktären av ett enhetligt, integrerat samhälle, vi måste alla börja relatera annorlunda till oss själva, till andra och till naturen – vilken skapade oss och även allt annat.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
Du hittar honom på Google+, YouTube and Twitter
