För en person i 2000-talets samhälle är arbete det centrala i livet.
Samhället är det som skapade den situationen – så mycket så att även vår fritid, vad gäller semester och sociala aktiviteter, ofta initieras och förvaltas av våra arbetsplatser.
Förr i tiden upplevde inte människor att de var slavar under sina jobb. De kände sig mycket friare jämfört med vårt ”nutida slaveri”. I dag tillbringar vi huvuddelen av vår tid på jobbet och med att ta sig dit och hem igen. Jobbet har blivit vår huvudsyssla, en syssla som har tagit över våra liv.
Av denna anledning är många av oss oroliga över att avskedas och om vi kommer att kunna hitta ett annat jobb om det händer.
I dag är vårt fokus nästan enbart på våra jobb. Vi är rädda för att pensioneras, rädda för att vi inte ska veta vad vi ska göra med all den fria tiden. Vi har ingen aning om vad det innebär att vara fria, inte heller har vi något verkligt begär efter det.
Nu kan du förstå arbetsnarkomanins kris och nå balans
Under de senaste decennierna har vår inställning till livet blivit sådan att vi inte kan se oss själva som fria. ”Fri” bör innebära att vi begränsar den tid som ägnas åt att arbeta till exempelvis tre timmar om dagen, under vilka vi sysslar med det som är nödvändigt för att upprätthålla vårt samhälle. På detta sätt kan vi tillgodose våra samhällens behov efter att vi har tillgodosett våra egna. Resten av tiden ska användas för att njuta av andra saker.
Ändå kan vi inte uppfatta detta som möjligt. Vi tror att om vi inte arbetar har vi inget att göra, men ingenting kan vara längre ifrån sanningen.
Den mentala inställningen av arbete, arbete, arbete gynnar oss inte som människor. Vi förstör och förbrukar jordens resurser och vi har fördjupat oss i detta mönster på liknande sätt som barn blir involverade i sina lekar, tills en vuxen kommer och drar i väg dem och säger: ”Nu räcker det, du har andra saker att göra”.
Tyvärr kan vi inte sluta leka, vi är beroende. Världen och den allmänna opinionen har ”fängslat” oss i den här leken. Detta skapar en kris i varje område av vårt personliga och sociala liv.
Naturen kräver att vi kommer till ”formekvivalens”, som betyder ”i balans”. Liksom naturen är cirkulär, ett komplett och harmoniskt system i alla sina funktioner, så bör även det mänskliga samhället byggas så – cirkulärt och synkroniserat i alla dess delar.
Mänsklighetens drifter har blivit motsatsen till de hos naturen och vi känner nu den kontrasten som en kris. Detta är kärnan i problemet. Lösningen är enkel: vi måste själva komma i balans med naturen, anpassa oss till den.
Vad alla bör veta om arbetsnarkomanins kris
I dag står vi på tröskeln till en revolution. Gapet mellan den miljö vi har skapat och naturens nödvändigheter tar ut sin rätt. Naturen driver oss att nå nästa steg i vår mänskliga evolution, att få ett annat perspektiv på livet.
Verkligheten där arbete tar största delen av vår tid är på väg att förändras. När det sker kommer människor inte att sitta overksamma utan kommer att börja söka efter en annan mening med livet. Det är då vi verkligen lär oss vad som menas med att ”vara människa”. Detta är en radikal förändring som innebär omorganisation av hela det mänskliga samhället. Denna förändring är obligatorisk, vi måste gå igenom denna process på grund av tryck både inifrån och utifrån, eller genom medvetenhet och initiativ till att omedelbart börja bereda vägen mot vårt nya mål.
Arbete kommer inte att bli något annat än ett nödvändigt verktyg för vår överlevnad och vår uppfattning om den växande arbetslösheten kommer att förändras. Vår lediga tid kommer att kanaliseras mot det primära syftet med vårt liv – att svara på frågan ”Varför är vi här i detta liv?” Denna fråga kommer att uppstå hos större delen av mänskligheten och kommer att vara det som styr vårt liv och alla våra åtaganden.
Vårt mål är nu att upprätta infrastrukturen för en alternativ miljö som erbjuder ett annat sätt att ta hand om våra relationer på.
För att anpassa sig till denna framtidsbild måste vi föreställa oss det och planera hur vi kommer att skifta från den aktuella bilden till den projicerade. Vi behöver förändras inifrån, vilket inte är en enkel uppgift. Det kommer att revolutionera våra uppfattningar, känslor och strategier för verkligheten – en ny utformning av alla våra tankemönster. Även samhällsstrukturen kommer att förändras därefter och så klart utbildningssystemet som kommer att utvecklats till ett helt annat.
Det finns ingen större revolution än denna.
Varför integrerande utbildning är nyckeln till att få ett slut på arbetsnarkomanins kris
Under de kommande åren kommer arbetslösheten att spridas över hela världen. De arbetslösa vet att chanserna till att hitta ett jobb är små och att stå utanför arbetsmarknaden kommer att leda till frustration och besvikelse över livet.
Men den framtida arbetslöse kommer inte att betraktas som en utstött, utan kommer att få en anständig lön och bli belönad för att studera, vilket han eller hon kommer att ägna största delen av tiden till. Detta kommer att säkerställa personens framtida bidragande och investering i utvecklingen av det mänskliga samhället..
Följaktligen kommer fritiden att bli den mest kvalitativa, där arbetslösa kommer att lära sig det verkligt ”mänskliga” – det vill säga vad som menas med att vara människa. Genom de nya studierna börjar en person genast fördjupa sitt medvetande och sin verklighetsuppfattning i allmänhet.
Med hjälp av integrerande studiematerial kommer vi att förstå vår situation, tillståndet i världen och orsakerna till allt som händer. Utan denna kunskap är det omöjligt att nå den mänskliga nivån. Skillnaden mellan människan och alla andra djur är att människan har medvetenhet: vi förstår och tar medvetet och villigt del av livet.
Kort sagt, i den nya världen kommer människor som bara tänker på sig själva inte att kunna uthärda. Vi måste ta hänsyn till välbefinnandet i hela samhället. Detta är naturens lag, som nu manifesterar sig själv för oss. Samhället måste kultivera ömsesidig hänsyn där var och en bryr sig om alla andra som om de vore en enda kropp, på ett ömsesidigt sätt.
I den globala fördelningen av resurser, kommer människans ekonomiska bidragande i samhället endast att ske efter samhällets grundläggande behov.
Världen måste byggas utifrån ickeegoistiska system och alla statliga system måste riktas mot det målet – mot en enda plan baserad på helhet och ”ömsesidigt ansvar”, vilket är nödvändigt för dagens samhälle. Om vi avstår från att göra detta kommer vi alla att falla offer för opportunism och förstörelse och en ännu större kontrast med naturen.
”Integrerande utbildning” handlar om strukturen för det nya samhället och den nya världen från tre aspekter: världen, som är naturen, mänskligheten i naturen och människan som en del av mänskligheten. Integrerande utbildning förklarar också hur vi kom till vårt nuvarande läge genom egots utveckling och hur vi ska gå vidare framåt mot ett nytt gemensamt mål och en gemensam framtid.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
Du hittar honom på Google+, YouTube och Twitter
