Hur navigera dagens största kris
Vi befinner oss i en helt ny situation. För första gången i historien upplever vi en omfattande kris som drabbar varje område i livet. Många experter inom olika områden hävdar att roten till krisen är felaktiga förbindelser mellan oss.
Till skillnad från tidigare, kommer inte ett socialt eller ekonomiskt paradigm att lösa krisen helt av sig själv och inte heller utveckling av ny teknik. Sådana åtgärder, som tidigare alltid hjälpt oss att komma vidare, kommer inte att hjälpa den nuvarande krisen. I dag förstår vi att vi inte ens med ett tekniskt genombrott som hjälper oss att utvecklas och producera vad vi vill, kommer att lösa krisen, eftersom detta inte är problemets kärna.
Istället måste vi undersöka den riktning i vilken våra begär utvecklas. Naturligt följer vi våra begär. Det är som ett par som inte kan komma överens och vill skiljas. Även de bästa materiella villkor kommer inte att ändra hur de känner för varandra. Men om de älskade varandra och ville vara tillsammans, skulle de nöja sig med ett enda rum. Med andra ord kräver dagens verklighet att vi helar våra relationer först, innan vi lagar något annat.
Någonsin undrat över hippies?
Vi har utvecklats genom våra begär från generation till generation. I början av mänskligheten var våra begär ganska grundläggande: mat, reproduktion och familj. Våra liv kretsade kring dessa frågor. Allteftersom tekniken utvecklades började vi intressera oss för andra områden. Vi lärde oss att tillverka och sälja, köpa produkter som andra producerar och vi utvecklade industri, handel och vetenskap. Mänskligheten började producera överskott, vilket gradvis fick människor att sluta använda jorden som en källa till försörjning.
Vi fortsatte att utvecklas, blev politiskt organiserade i länder, etablerade industri och upptäckte länder. Mänskligheten utvecklades genom att ständigt vilja ha mer. På 1900-talet började vi även nå rymden. Vi grävde djupare i marken och havet, nådde så högt, långt och djupt som vi kunde.
Men sedan stannade allt upp, som det blir ibland när vi känner att ingenting vi gör intresserar oss och vi bara vill lämna allt och ge upp.
På 1960-talet uppstod en ny generation. Denna generation föraktade allt och började känna att allt man engagerat sig i tidigare var meningslöst. De kallades ”blommornas barn” eller ”hippies”. Kritiker trodde att de bara var trötta eftersom det inte var långt efter andra världskriget och Vietnamkriget just hade börjat. Eller så trodde de att människor kanske helt enkelt var uttråkade, att de ”hade det för bra” och att det var därför de gjorde uppror.
Men det var inte anledningen. Ett mer utvecklat begär uppstod i dessa ungdomar. De ville inte nöja sig med att ha ett bättre liv, de ville veta vad livet var till för. De vägrade att tvingas passa in i sina förväntade ”roller” i samhället och protesterade mot att förvandlas till ”robotar”, så att någon annan skulle få rikedom eller politisk makt på deras bekostnad.
Vet du vad livet verkligen är till för?
Våra begär utvecklas fortfarande. I dag har vi nått ett läge med allmän förtvivlan och depression. Men bortom all förtvivlan kan vi se att det finns en viss riktning i naturens evolution: Fler och fler människor börjar fundera på livets syfte. De kan inte nöja sig med att bara leva, delvis för att livet blir allt svårare och delvis på grund av att utvecklingen av begären pressar på behovet av att veta meningen med livet.
I dag får många människor bara lite glädje av livet och ännu mindre hopp. Istället är den rådande stämningen ”Vad kan man göra? Sådant är livet”. Trots det faktum att vi lever i en generation som verkligen har allt, faller fler och fler människor offer för depression.
Men vad är det vi saknar? Vi kan lära oss vilket yrke vi vill, vi kan bli konstnärer, vi kan bli musiker, vi kan ha otaliga hobbies och vi kan resa jorden runt. Och ändå verkar inte begäret som utvecklas inom oss leda oss någonstans.
Därför har vi nu hamnat i ett dödläge som vi endast kan fly om vi tillämpar den rätta responsen – hitta meningen med livet och hitta den just i föreningen mellan oss. Detta är knappast det svar vi skulle förvänta oss, men kriserna omkring oss och förkastandet av allt vi har i livet visar tydligt att alla våra problem kommer från en källa: en brist på positiva, fasta förbindelser mellan oss.
Nu betraktar människor varandra som medel till vinning, ignorerar människan framför sig och överväger bara den eventuella vinsten eller förlusten som är kopplad till det ”objektet”. I det finansiella systemet, inom handel och industri, fortsätter vi att stöta på hinder på grund av att folk endast överväger sin egen vinning i stället för till förmån för alla inblandade parter.
Varning: Inser du vad det betyder för dig om du är förenad med andra?
Vi kan se att om vi fortsätter i nuvarande spår, kommer vi inte att kunna lösa våra problem. Misstron och den bristande viljan mellan oss är kärnan i varje kris. Vi har alltid trott att vi bör tänka tekniskt – kalkylera vinster, råvaror och produkter. Vi har inte brytt oss inte om människorna bakom dessa beräkningar.
Men nu fungerar inte den här attityden. Vi upptäcker att vi måste ingjuta värme, omsorg och tillit i våra relationer, annars kommer allt att kollapsa.
Därför behöver vi utöver de ”torra” beräkningarna lägga till en positiv attityd – anstränga oss i våra relationer, lära oss att göra eftergifter och investera en liten bit av “oss själva” i våra band. Utan en sådan attitydförändring kommer vi inte att kunna fortsätta fungera eftersom våra begär, som får oss att agera, vill vara fyllda och nöjda.
Med andra ord handlar allt, från det dagliga familjelivet, genom vårdsystemet, genom utbildning, kultur och till ekonomi, handel och säkerhet, om det faktum att vi har förlorat kontakten med varandra. Vi har inte lärt oss att odla förbindelser med andra.
Förr i tiden var sådana förbindelser mellan människor mer naturliga, men i dag uppfattar vi dem som ett åtagande vi hellre vill undvika. Även när någon behandlar oss väl anser vi att denna attityd belastar oss. Och ändå kommer vi helt enkelt inte att kunna leva utan kärlek till varandra.
Det är ingen tillfällighet att den kris vi nu upplever omfattar alla områden i livet. Under flera år hade vi inget emot att ge upp våra känslor. Men nu kan vi inte bortse från situationen eftersom vi nått slutet av vårt rep. Om vi tar ett steg från den ekonomiska aspekten och ser tillbaka in i våra hjärtan, kommer vi se att om vi inte återupprättar förtroende, kommer vi inte att kunna existera.
Vårt samhälle växer sig allt mer slutet, tätare och sammanlänkat. Detta är en naturlig utvecklingsprocess. Vi kan observera den, kritisera den, men det är ändå ett faktum och man kan inte argumentera med verkligheten. Vare sig vi vill det eller inte är det en inneboende process i naturen som helt enkelt måste ta form.
Hur förbindelse kan rädda mänskligheten
Vi har därför inget annat val än att bygga oss själva som ett samhälle där människor är mer sammanlänkade, varmare mot varandra och behandlar varandra med hänsyn. Det står även skrivet i många gamla källor att vi människor slutligen måste komma att älska varandra.
Människor som bor nära naturen vittnar också om det. De känner den kärlek som existerar i naturen, som löper genom hela naturen och de känner naturens ”medkänsla” för allt i den.
Kan det vara så att den långa process mänskligheten gått igenom varit avsedd att i oss utveckla ett erkännande av behovet av kärlek mellan oss, så att vi skulle öppna oss för att älska och omfamna det? Kärleken kan, när allt kommer omkring, inte framtvingas.
Kärlek är en mycket speciell känsla, överlägsen alla andra mänskliga känslor. Vi kan utveckla ett relativt förtroende som vi håller så länge som vi behöver varandra. Men skulle en tredje part komma och erbjuda en av oss en bättre affär eller lova mer njutning, skulle vi förlora förtroendet och det ömsesidiga stödet mellan oss. Således är vi lika viktiga för varandra som vad vi kan få genom varandra.
Vi är nu i en mycket speciell situation. Evolutionen har fört oss till att tydligt känna att vi är beroende av varandra och i behov av goda förbindelser mellan oss. Vi måste faktiskt älska varandra, annars kommer vi inte att ha det nödvändiga förtroendet mellan oss för att få ett gott liv.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
Du hittar honom på Google+, YouTube och Twitter
