I dag upplever mänskligheten en global kris som påverkar alla aspekter av våra liv. Trots upprepade försök och panikartade beslut verkar ingen kunna komma fram till en lösning, vi vet inte ens exakt varför vi hamnade i denna återvändsgränd.
Hur hamnade vi i en situation där vi inte vet hur vi ska hantera oss själva? Vi upplever kriser i samhället och i våra egna liv eftersom vi för närvarande endast känner den negativa sidan av kriserna, bara födslovärkarna och inte födelsen.
Förstå människans utveckling som en professor
Om vi granskar oss själva och vår utveckling som människor, kommer vi se att hela vår utveckling härstammar från våra begär, från att ständigt vilja ha mer. Tidigare var våra begär små. Vi ville bo på landet med några kor, några höns och en bit mark. En man hade fru och barn, han levde sitt liv och han visste att detta var vad hans liv bestod av.
Sedan vaknade större begär inom oss, vilket fick oss att börja handla med vad vi ville ha. Vi sålde våra varor på marknaden och köpte andra varor i gengäld. Det var så vi utvecklades och började sammanlänkas eftersom våra växande egon drev oss att utvecklas.
Hela vår historia bygger på en sådan utveckling av mänskliga begär. Vi vill alltid ha mer på grund av att våra begär ständigt växer. Vi går framåt genom att titta på andra och avundas dem. Vi lär oss för att vi motiveras av avund, lust, strävan efter ära och av begär att dominera.
Våra begärs utveckling har varit orsaken till varje skifte och revolution i den mänskliga historien.
Därför utvecklas inte världen idag
Men framsteg och utveckling har nu slutligen fört oss till en återvändsgränd. Det började bli uppenbart på 1960-talet, när miljöaktivister och sociologer började varna för att mänskligheten står stilla i fråga om att kunna avgöra på vad vi ska fokusera vår framtida utveckling. Rymdprogrammet hjälpte oss att glömma detta ett tag, men även det programmet kom till ett för tidigt slut.
Vi har nått en slags tomhet. Vi har utvecklats till den punkt då vi inte har någon annanstans att ta vägen. Vi kan inte se vart vi ska gå. Vår egen natur och naturen runt omkring oss har slutat öppna sig för oss.
Det mänskliga egot blåstes upp, vi utvecklades och vi trodde att vår utveckling var obegränsad, att vi skulle producera fler kommunikationsmedel, fordon och till och med våra egna personliga jetplan! Men en som konsumerar alla dessa produkter står i slutänden där med tomhet och upptäcker att de inte levererar den tillfredsställelse som utlovats.
Hur betrakta problemen i din familj
Medan vi tidigare ville ha många barn, nöjer vi oss idag med ett eller två barn. I dag har livet blivit så hårt, komplicerat och komplext att människor i utvecklade länder stannar hos sina föräldrar tills de är 30 eller till och med 40 år gamla.
Människor jobbar och spenderar hela sin lön på sig själva. De känner inte att de behöver en familj.
Vårt ego har blivit så stort att vi inte kan förenas med andra, anstränga oss för dem eller bry oss om dem så att de vill bry sig om oss.
Dagens makar behandlar sina relationer som partnerskap. Båda jobbar, båda bidrar till ekonomin och är jämlika.
De lämnar båda hemmet på morgonen för att jobba, lämnar barnen vid skolan där de förväntas få utbildning och hämtar dem på kvällen på vägen hem. Vuxna delar på samma sysslor och skyldigheter och det finns inte längre någon åtskillnad mellan pappan och mamman.
Det visar sig att vi har kommit till ett läge där familjen har förlorat sin struktur och blivit ett partnerskap och egot, vilket har växt, talar om för oss att det inte är bra för oss att gå in i ett ”familjepartnerskap”.
Utbildningen som våra barn får skiljer sig mycket från den vi fick. Generationsklyftan är sådan att de ofta är helt fristående från oss, nästan som om de vore en annan art. Förbindelsen mellan generationerna har brutits.
Allt är ett resultat av ett utvecklat ego. Demografiskt har vi vuxit mycket snabbt, men nu har linjen planat ut. I själva verket visar studier att födelsetalen världen över faller och snart kommer antalet barn att börja minska.
Gör du dessa vanliga misstag i dina relationer med andra?
Vid sidan av upplösningen av familjen och förlusten av släktskap tar ett annat intressant, helt nytt, fenomen form: vårt samhälle sammanlänkas. Utöver insikten att banker, industri och tillverkare alla är globalt sammanlänkade och handlar råvaror och produkter med varandra, blir vi ömsesidigt beroende inom kultur och utbildning. Vi är på väg att bli beroende av varandra.
Om det beroendet är av den typ som finns i en god familj, ger det förtroende för familjen. Men om det är ett negativt beroende leder det till skilsmässa, eller ännu värre, till våld.
Även om hatet mellan oss växer och vi stöter bort varandra på en global skala, hur kan vi skiljas från varandra när naturen har trängt ihop oss på den här tunna skorpan? Vi är i själva verket globalt ömsesidigt beroende och kan varken skilja oss eller fly från varandra.
Dessutom blir vi för varje dag mer beroende av varandra, alla är beroende av alla andra på gott och ont.
Detta är ett stort problem eftersom vårt ego samtidigt blir ännu mer intolerant och kompromisslöst. Vår förmåga att resonera dämpas av vårt intensifierade hat mot varandra och vi fruktar ofta att vi tillsammans med våra vapen, vår avund, lusta, strävan efter ära och dominans, samt hänsynslöshet till slut kanske kommer att förstöra hela vår värld.
Vi kan se hur naturen leder oss mot ofrånkomligt ömsesidigt beroende, till skillnad mot att vara i en familj där vi kan skilja oss från varandra.
Den bäst bevarade hemligheten till att bygga fungerande relationer
Vad gör vi? Den enda lösningen är försoning mellan alla ”familjemedlemmar”, mellan alla länder. Och detta ska inte göras med våld eller press, utan via ett ömsesidigt åtagande att sträva efter att komplettera varandra – alla människor och alla länder i världen.
Ur denna lösning, som våra liv är beroende av, kommer vi att ordna våra liv och våra relationer precis som en familj. Vi måste se vad var och en av oss behöver för att komplettera andras behov. Vi måste ta reda på vilken typ av utbildning vi bör inskärpa i vuxna och barn och i nästa generation, för att göra det lättare för dem att ansluta sig till en god värld när de växer upp, en värld av mjukhet och värme.
Många vetenskapliga studier har visat att världen har blivit ”rund” och sammanlänkad, att vi är beroende av varandra och inte kan komma undan det. Egentligen visar det sig att det inte enbart är vårt ömsesidiga beroende som är ofrånkomligt, utan varje dag rör sig människor och nationer mot ett ännu större samarbete.
Det blir tydligare att isolationism går emot den process vi har genomgått från början av människans evolution fram till idag. Att gå emot naturens lagar fungerar aldrig. I detta fall är det till och med farligt för både det isolationistiska landet och för resten av världen.
Det är viktigt att förstå vad vi menar när vi säger att om vi på rätt sätt följer naturens lagar på den mänskliga, psykologiska, nivån kommer vi att lyckas.
Ju bättre vi känner människans natur och hur man förvaltar sina relationer, desto bättre kommer vi kunna bygga ett samhället där alla är lyckliga och där alla gör eftergifter för andra.
Det är sant att alla vill vara ”herre på täppan”, men vi kan visa att vi får ut mer av att behandla andra som jämlikar, av att hjälpa och stötta varandra. Om vi visar detta kommer människor att välkomna ömsesidiga eftergifter, de kommer att förstå att det inte finns någon annan väg i ett system där alla är beroende av varandra. På detta sätt kommer vi att skapa ett samhälle där alla är lyckliga.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
