Är du medveten om hur mycket media ”matar” dina tankar?
I en global ömsesidigt beroende värld, kan bara ömsesidigt ansvar (ge det du kan och få det du behöver) ge hållbar framgång. För att nå denna framgång, måste samhällets värderingar förändras på ett sätt som uppskattar och stöder ömsesidigt samarbete.
Dessutom, även om man överväger värdet av ömsesidigt ansvar – och på så sätt ökar dess ”popularitet” – måste samhället också överväga sätt att inympa ömsesidigt ansvar genom handling. En sådan möjlighet skulle vara att samla många experter – såsom Christakis, Fowler och andra professorer – under en paraplyorganisation som skulle främja ömsesidigt ansvar genom utbildningssystemet, media och populär underhållning. Professionella inom alla områden skulle ge uttryck för detta nya värdesystem på ett sätt som liknar hur musiker och filmskapare agerar i dag.
Människor konsumerar olika typer av media, underhållning och information. Nästan alla vet redan vad de gillar att titta på, läsa och vart de vill resa. Vissa människor gillar att titta på TV hemma, några föredrar gymmet och andra samlas i barer. En del gillar inte TV alls, men tillbringar tid med att surfa på internet för information och underhållning. Detta är okej. Alla dessa preferenser kan finnas kvar, men det som behöver ändras – gradvis – är vilken typ av innehåll dessa media erbjuder.
För närvarande lägger våra medier ut en mängd information, det mesta av det är vi inte ens medvetna om att vi konsumerar. Vi gillar helt enkelt att läsa eller titta på medieinnehåll utan att tänka alltför mycket på det. Inom medieindustrin finns dock människor vars jobb är att locka oss att ”köpa” deras produkt eller innehåll; det vill säga att plantera sina åsikter eller önskemål i våra sinnen och sätt att tänka. Uppenbara exempel på detta är annonsörer som förespråkar en produkt eller ett företag framför ett annat; till exempel innehåll som övertygar tanken att utan den senaste apparaten på marknaden är vårt liv inte värt att leva. Även om sådana meddelanden är falska, sjunker de ändå in i våra medvetanden och påverkar oss – även om det bara är omedvetet – tills vi köper den annonserade produkten eller sväljer den annonserade åsikten.
Fundera nu på vad som skulle hända om media ”sålde” oss på samhörighet och ömsesidigt ansvar i stället för överflödiga produkter eller dolda agendor. Vad skulle hända om våra sinnen ”matades” med idén att vi alla är sammankopplade och att såra andra är som att skada sig själv? Hur skulle vår värld vara om alla antog mottot: ”Om du inte är bra för andra, då är du inte bra”?
Utbildning om samhörighet är framtidens våg
Det finns dock mer bakom detta än att förändra våra medier; till exempel måste vårt utbildningssystem också förändras. Begrunda det här: Om våra skolor undervisade i ”samhörighetsklasser” och våra universitet erbjöd som huvudämne ”praktisk sammankoppling” – eller åtminstone erbjöd coaching i ”prosocialt nätverkande” för individer och företag, skulle en helt ny social atmosfär och ett nytt sorl av samhörighet uppstå. Inom några månader skulle människor känna att det fanns ett verkligt alternativ till självcentrering, som har större värde i verkliga livet till lägre pris.
Om detta verkligen var fallet, skulle allting förändras. I stället för att styra och kontrollera andra, skulle delande av idéer vara sättet att få kontakt med arbetskamrater och kollegor i skolan. Personliga tester på skolor och universitet skulle vara föråldrade, eftersom en persons kompetens inte skulle bero på förmågan att memorera svar; snarare skulle ens värde återspeglas i omfattningen av ens samhörighet, på den nivå där informationskanaler har sammanlänkats. Under sådana förhållanden skulle personliga tester vara irrelevanta; istället skulle grupparbeten bli metoden att föredra för utvärdering.
Har du funnit nyckeln till lycka?
Förutom förändringar på jobbet och i skolan, skulle införandet av värdesystemet med ömsesidigt ansvar förändra även vårt sociala liv. När samhörighet är allmänt erkänt som nyckeln till framgång och lycka, då kultiveras samhörighet – inte bara på jobbet utan också till stor del under vår tid utanför jobbet. Som en följd av detta skulle aktiviteter såsom att delta i utflykter, umgås, leka och överlägga bli mycket mer populära än de är i dag, eftersom de skulle tillerkännas inte bara rekreationsvärde utan också positivt, livsförändrande värde.
Även stämningen på arbetsplatsen skulle vara mycket mer bättre, då umgänge skulle bli ett verktyg för personlig och yrkesmässig utveckling. Dessutom skulle en ökad uppskattning av vårt ömsesidiga beroende, liksom vikten av positiva sociala kontakter, minska frekvensen av illojalt eller orättvist beteende på arbetet. Som professor Christakis nämnde i en föreläsning på TV: ”Om jag alltid var våldsam mot dig…eller gjorde dig ledsen… skulle du klippa banden med mig och nätverket skulle upplösas”. Ett sådant beteende skulle vara kontraproduktivt för ens personliga och professionella utveckling och därmed överges.
Grundkonceptet är enkelt: Vi är alla sammanlänkade, därmed beroende av varandra. Därför måste vi lösa våra problem i en anda av ömsesidigt ansvar, där alla är garanter för varandras välbefinnande.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
Du hittar honom på Google+, YouTube and Twitter
