År 2011 – Mänsklighetens vändpunkt
Under de globala oroligheterna 2011 gick miljontals människor ut på gatorna i många länder på alla kontinenter, från den Arabiska våren till Ockupera Wall Street-rörelsen. Varhelst den ”sociala stormen” drog fram, genljöd kraven på social rättvisa och jämlikhet genom massorna (med förståeliga variationer mellan länder och kulturer). Folk började kräva lösningar på sina problem, de ville ha förändring. Man kunde ofta inte riktigt formulera sina krav i ord, men en djup känsla av att vara illa behandlade drev dem att agera, gå ut på gatorna och protestera, ibland med risk för sina liv.
Varför dök dessa demonstrationer upp? Varför vid den här tidpunkten? Varför inträffade de med sådan synkronicitet, så att de verkade ge bränsle till varandra? För att förstå hur saker och ting fungerar i en global era måste vi titta på mänsklighetens tillstånd ur ett vidare perspektiv snarare än betrakta varje aspekt separat.
Roten till de pågående globala kriserna: dåliga mänskliga relationer
Sedan den globala finanskrisens utbrott under 2008, har det blivit allt tydligare att vi befinner oss vid en historisk brytpunkt:
- Skilsmässostatistiken ökar ständigt och många människor har ingen önskan att gifta sig eller bilda familj.
- Drogmissbruket ökar, våld och brottslighet fortsätter till exempel öka i USA trots att den amerikanska fängelsebefolkningen har mer än fördubblats under de senaste 15 åren.
- Utbildningssystemet kollapsar, med institutioner som antingen erbjuder dålig skolgång eller utbildning som ekonomiskt är utom räckhåll för de flesta människor.
- Den personliga otryggheten är så stor i dag att det finns fler vapen i händerna på amerikanska medborgare än det finns medborgare och detta är en växande trend.
Mot bakgrund av det ovanstående är det ingen överraskning att nästan 40% av befolkningen lider av psykisk sjukdom.
Förr i tiden framskred mänskligheten gradvis från generation till generation i tron att deras barn skulle få ett bättre liv än de själva. Detta ingav mycket styrka och hopp. Men i dag ser inte framtiden så ljus ut. Det verkar som om mänskligheten har gått vilse.
Varför den ekonomiska krisen från 2008 aldrig riktigt har upphört
Den primära indikatorn på vår nuvarande förvirring över framtiden är den ekonomiska situationen i världen. Sedan 2008 har världen skådat och uthärdat en långvarig ekonomisk kris. Ännu värre är att förhoppningarna om att hitta en väg ut ur krisen verkar små. Nouriel Roubini – en ledande ekonom och som förutsåg den globala krisen – varnade under 2011 att vi skulle stå inför ”ännu en stor recession”, att ”saker och ting blir sämre och den stora skillnaden mellan nu och för några år sedan är att den här gången börjar den politiska ammunitionen ta slut”.
Affärsmagnaten och investeraren George Soros höll med när han fastslog: ”Vi är på randen av en ekonomisk kollaps”. Liksom sir Mervyn King, den tidigare chefen för Bank of England, när han drog slutsatsen: ”Detta är den allvarligaste ekonomiska kris vi har sett, åtminstone serdan 1930-talet, om inte någonsin”.
Den kontinuerliga nedgången i den globala ekonomin är oroande eftersom det handlar om mer än våra pengar. Ekonomin är inte ett neutralt närverk av industri, handel och bankväsende, snarare mer än något annat speglar det våra egna ambitioner och önskningar, våra relationer och den riktning mot vilken vi är på väg. Därför – som kan ses nedan – pekar en kris i ekonomin på ett allvarligt problem i samhället, närmare bestämt pekar det på ett problem inom mänskliga relationer.
Globalisering avslöjar vår samhörighet
Samhörigheten mellan människor över hela världen har stadigt ökat under de senaste decennierna. Globaliseringen har skapat ett flöde av varor, tjänster, information och människor från plats till plats, vilket effektivt ”krymper” världen till en global by. Ian Goldin – direktör för Oxford Martin School vid University of Oxford och tidigare vice ordförande i Världsbanken – konstaterade i en föreläslning att ”globaliseringen blir alltmer komplex och denna förändring går allt snabbare. Framtiden kommer vara mer oförutsägbar… Vad som händer på en plats påverkar mycket snabbt allt annat. Detta är en risk för hela systemet”.
Globaliseringen har tydliggjort att vi alla är sammanlänkade och beroende av varandra som kugghjulen i en maskin. En händelse som inträffar i ett område på planeten kan inleda en dominoeffekt som skickar ut en vågrörelse i hela världen.
Finansmarknaden är kanske det bästa exemplet på det internationella beroendeförhållandet. Statsobligationer som köps av andra regeringar håller ekonomier och definitivt länder fast i obrytbara band. Den kinesiska regeringen till exempel, måste köpa amerikanska obligationer så att amerikanerna kan köpa kinesiska varor och därmed upprätthålla Kinas snabba tillväxt och förhindra att de drabbas av arbetslöshet.
Ett mer aktuellt exempel på globalt ömsesidigt beroende är den amerikanska skuldtakskrisen. I oktober 2013, efter ett desperat dödläge mellan de två partierna, behövde USA brådskande fastställa ett nytt skuldtak. Den pågående politiska kampen mellan republikaner och demokrater hade fått dem att nästan missa tidsfristen för att fastställa detta nya skuldtak. Världsekonomin blev rädd att USA skulle sluta köpa när de överskred sitt skuldtak. Följaktligen reagerade börserna runt om i världen ängsligt. Även om ingen riktigt förväntat sig att USA ska betala tillbaka sina enorma skulder – vilka översteg 100% av BNP och passerade 18 biljoner dollar – väntade alla fortfarande ängsligt på att USA skulle reda ut den politiska tvisten så att resten av världen kunde fortsätta arbeta. För trots allt, om USA inte skulle leva upp till sina åtaganden beträffande skulden, skulle tiotals miljoner arbetare världen över vara utan arbete inom några dagar.
Ett annat exempel på det ömsesidiga ekonomiska beroendet är euroområdets kris, där starkare nordliga länder betalar för räddningsaktioner och räddningsprogram för sina PIIGS-länder (Portugal, Irland, Italien, Grekland och Spanien). Även om det kan tyckas orättvist att tyska medborgare måste betala för Greklands tidigare slöseri, var det i sanning en stor del tyska varor som grekerna köpte och som gjorde att tyskar hade arbete och betalade skatt. Detta är dock en tvåvägsaffär: Grekerna hjälper Tyskland att upprätthålla sin ekonomiska styrka i utbyte mot att Tyskland räddar grekerna när det behövs. Detta är ömsesidigt beroende i praktiken!
Vägskälet till sammanlänkning och ömsesidigt beroende
Förr i tiden var världen ett aggregat av isolerade delar, men när nätverket av globala kontakter växte sig starkare hamnade vi i en ny, flyktig och oförutsägbar värld. Den välkände sociologen Anthony Giddens uttryckte den förvirringen kortfattat men exakt: ”På gott och ont blir vi pådrivna till en global ordning som ingen helt förstår, men som vi alla känner effekterna av”.
Utan att planera det har vi gått från att oberoende ro våra personliga båtar i livets hav till att tillsammans sitta i samma båt, som Christine Lagarde, verkställande direktör för IMF, har påpekat. Och eftersom vi alla nu sitter i samma båt är det tydligt att vi alla är beroende av varandra. Detta innebär att om inte alla är överens om vilken riktning vi ska segla i, kommer vi inte att kunna avancera i någon riktning alls, vilket framgår av den globala avmattningen. Föreställ dig vad som händer när otaliga människor vänder i otaliga riktningar på samma gång. Det uppenbara resultatet är att vi blir förlamade, vilket är det nuvarande tillståndet i världen.
Den globala världen har kommit till ett vägskäl. Om vi inte kan lösa ovanstående paradox – det vill säga hur individuella, isolerade delar kan samexistera sinsemellan i en samordnad och ömsesidigt beroende värld – så kommer framtiden att vara oförutsägbar, osäker.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
