Det akuta behovet av social reform
De allt djupare och olösliga globala kriserna – med deras olika yttringar av social ilska och ångest, visar på ett brådskande behov av att ändra rådande sociala värden – vilka är självcentrering, egoism och hänsynslös konkurrens – till nya som är positiva, det vill säga sociala värderingar som främjar positiva kontakter och ömsesidigt ansvar.
Det snabbaste och mest uppenbara sättet att uppnå en sådan förändring är genom de viktigaste komponenterna som formar våra tankemönster i dag: media och internet. Med tanke på i vilken utsträckning vi påverkas av media, kan vi även göra gällande att vårt medieinnehåll måste förändras om vi ska lyckas förändra och upprätthålla ett nytt socialt tänkande. Till exempel, om media konsekvent skulle främja att uppfattningen att ge, dela och samarbeta är bra, så skulle vi också tro på det – och gladeligen följa efter.
I dagens verklighet blir våra egon fullmatade, självberättigande belönas och manipulativa människor ses ofta som ”ambitiösa”. Dessa tendenser i vår vardag måste motverkas – inte uppmuntras – med dagliga mediaexempel på motsatta prosociala tendenser – så som vördnad, hänsyn till andra och ömsesidig integration.
Med tanke på nuvarande innehåll i våra medier, är det inte konstigt att de som inte är själviska och elaka i skolan tenderar att betecknas som ”töntar” eller ”svaga”. Det är heller inte förvånande att med en sådan tillströmning av socialt negativa budskap, är nu poliser placerade i varje grundskola i Texas. Och detta är inte för att hålla farliga vuxna borta, utan snarare för att hålla farliga barn borta – några barn arresterades vid en så låg ålder som 6 år – och inte bara ett eller två, utan 300 000 bara under 2010!
Positiv media, ett ”recept” för prosocial reform
TV-underhållning behöver inte vara våldsam, inte heller behöver den främja självberättigande. Det är fullt möjligt att framställa underhållande och högkvalitativa TV-program som innehåller prosociala meddelanden. Till exempel skulle undersökande journalistik å ena sidan kunna avslöja korruption och å andra sidan visa hur beroende vi alla är av varandra och att vi bara kan lyckas tillsammans. Media skulle kunna ge oss exempel på samhällen och initiativ där sådana koncept genomförs, till exempel: staden Marinaleda (i Spanien) där de arbetslösa anlitas för att bygga bolånefria bostäder inom ramen för ett kommunalt bostadsprogram – ett djärvt initiativ i en region med en arbetslöshet på 21% (se artikel i New York Times, ”A Job and No Mortgage for All in a Spanish Town.”)
Media kan också diskutera i vilken utsträckning sådana insatser är framgångsrika, i vilken utsträckning och hur sådana insatser förbättrar våra liv, liksom tillämpligheten av sådana initiativ i olika delar av världen.
Summan av det hela är att den offentliga debatten måste förändras. Och medan det offentliga samtalet förändras kommer alla att anta de nya vyerna, vilket gör att media måste följa efter – genom att ändra innehållet i i sin lineup med den nya offentliga dialogen. Dock måste denna förändring börja med en medveten ansträngning hos oss alla – och det snart, då den nuvarande trenden i våra medier blir allt mer antisocial.
Sociala medier som Facebook och YouTube tillåter vem som helst med lite driv och fyndighet att främja vilken idé de än vill – bra eller dålig – och skapa tillräckligt väsen för att samla en kritisk massa för social förändring. Som så ofta behövs det bara en liten, men bestämd, minoritet för att få till en snabb, stor och avgörande förändring. Så vi ser att bara en liten, bestämd minoritet behövs för att åstadkomma den positiva, prosociala förändringen till ömsesidigt ansvar.
Vid sidan av de olika medierna finns också gamla hederliga diskussioner och rekommendationer. Idéer som sprids bäst genom att helt enkelt prata om dem – vare sig det är hemma, på jobbet, med vänner, onlineforum eller på sociala nätverk. Om du helt enkelt delar vad du tror är bästa sättet till ett bättre liv, kommer det att få folk att tänka.
Hur ditt fysiska och sociala välbefinnande beror på andra
I september 2009 publicerade New York Times en artikel skriven av Clive Thompson med titeln, ”Are Your Friends Making You Fat?” (Gör dina vänner dig fet?) I artikeln beskrev Thompson ett besök hos en 76-årig kvinna som bor i Framingham, Massachusetts, som höll mycket bra koll på sina tidigare klasskamrater, hon mötte ett halvdussin av dem regelbundet i över 60 år och organiserade en återförening med resten av dem vart femte år. Vad som gjorde denna historia så fascinerande var att alla utom en av klasskamraternas vänner förblev i god form under sitt åldrande, även om de flesta av de övriga i samhället ”dukade under av fetma”. Dessutom var det så att den enda vän som gav efter för fetman var den enda som inte fanns kvar i nära, regelbunden kontakt med sina klasskamrater.
Några år senare använde två professorer – Nicholas Christakis och James Fowler – informationen som samlats in (tillsammans med den från flera tusen grannar) och kom till nya och häpnadsväckande upptäckter om hur vi påverkar varandra på alla nivåer – fysiska, känslomässiga och mentala – och hur idéer kan vara lika smittsamma som virus.
I sin berömda bok Connected: The Surprising Power of Our Social Networks and How They Shape Our Lives – How Your Friends’ Friends’ Friends Affect Everything You Feel, Think, and Do konstaterade Christakis och Fowler att det fanns ett nätverk av relationer bland de mer än 5 000 deltagarna. De upptäckte att i detta nätverk påverkade alla varandra och denna påverkan sträckte sig till fysiskt välbefinnande likväl som till sociala frågor.
Som en del av artikeln (”Gör dina vänner dig fet?”), skrev Thompson:
”Christakis och Fowler säger att de genom att analysera data från Framingham för första gången hittade en solid grund för en potentiellt kraftfull teori i epidemologi: att goda beteenden – som att sluta röka, hålla sig smal eller vara lycklig – förs från vän till vän som om de vore smittsamma virus. Deltagarna i Framingham, som informationen antyder, påverkade varandras hälsa bara genom att umgås. Och detsamma gällde för dåliga beteenden – kluster av vänner verkade ”smitta” varandra med fetma, depression och rökning. Att hålla sig välmående är inte bara en fråga om dina gener och din diet, verkar det som. God hälsa är också delvis en produkt av närhet till andra hälsosamma människor”.
Ännu mer överraskande är Thompsons ytterligare bevis för social smitta genom att notera Christakis och Fowlers upptäckt, att ”övervikt verkade hoppa från vän till vän även över stora avstånd”, att människor kan påverka varandra även om de inte känner varandra! Dessutom noterade Thompson att de funnit bevis för att dessa effekter förekommer så mycket som tre led från varandra, det vill säga, social smitta från en vän till en vän till en vän.
Vad vårt samhälle behöver som mest är att bli mer positivt sammanlänkat
Men det är mer med social smitta än att titta på ens vikt eller något annat hälsotillstånd. I en TV-sänd föreläsning förklarade professor Christakis att våra sociala liv – och som vi ser här ovan även en stor del av vårt fysiska liv – beror på kvaliteten och styrkan i våra sociala nätverk, likaväl som vad som flyter genom ådrorna i det nätverket. Med hans ord:
”Vi bildar sociala nätverk eftersom fördelarna med ett sammanlänkat liv uppväger kostnaderna. Om jag alltid var våldsam mot dig… eller gjorde dig ledsen… skulle du klippa banden till mig och nätverket skulle upplösas. Så spridning av goda och värdefulla saker krävs för att upprätthålla och ge näring till sociala nätverk. På samma sätt är sociala nätverk nödvändiga för att sprida goda och värdefulla saker som kärlek, vänlighet, lycka, altruism och idéer… Jag tror att sociala nätverk i grunden är relaterade till godhet och det jag tror att världen behöver nu är mer samhörighet”.
I korthet, hemligheten med ett fantastiskt samhälle ligger i ömsesidigt ansvar. Och det bästa sättet för att uppnå detta är genom stödjande medier och stödjande vänner.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
