”Tills nu har människan gått emot naturen; från och med nu kommer hon att gå emot sin egen natur”.
Dennis Gabor – uppfinnare av holografi och tilldelad 1971 års Nobelpris i fysik
Varför naturen kräver balans
Balans är namnet på ”spelet” i naturen. Det är till det tillståndet som naturen strävar efter att föra alla sina delar. Den enda anledningen till att varje ämne eller föremål rör sig, eller förändras, är dess ”strävan” efter att återställa balansen. Denna strävan skapar fenomen så som vind, spridning av värme in i kallare områden, vattenflöde till lägre nivåer och många andra fenomen. I levande organismer kallas ett tillstånd av balans för ”homeostas”, från de grekiska orden hómoios, ”liknande” och stásis, ”stillastående”. Webster’s lexikon definierar homeostas som ”ett relativt stabilt tillstånd av jämvikt eller en tendens till ett sådant tillstånd, mellan de olika men samverkande delarna eller grupper av delar av en organism, befolkning eller grupp”.
Vi – som olika men inbördes beroende delar av naturen – omfattas av lagen om balans, eller homeostas. Per definition gäller detta i våra kroppar liksom i hela vår befolkning; det vill säga att mänskligheten inte är en separat enhet utan en integrerad del av naturen. Av denna anledning är vi föremål för alla naturens lagar – i våra kroppar och i våra samhällen.
Nyckeln till att uppnå balans med naturen
”Enhet och komplementaritet utgör verkligheten”.
Werner Heisenberg, fysiker – en av de viktigaste grundarna av kvantmekaniken och osäkerhetsprincipen
På det mänskliga planet betyder ”vara i homeostas” att expandera vårt medvetande från självcentrering till social centrering och även global centrering. Vi måste öka vårt hänsynstagande till andra och vår miljö, som alla är delar av samma system. Idag kan vi hitta många vetenskapliga och verkliga exempel som illustrerar några av konsekvenserna vi får lida av, om vi väljer att förbli omedvetna om vår samhörighet – vår samhörighet med varandra och med naturen.
Kommer vi att göra rätt val?
”Vi utmanas att höja oss över de snäva gränserna för vår individualistiska oro till den bredare omsorgen om hela mänskligheten. Den nya världen är en värld av geografisk samhörighet. Detta betyder att ingen individ eller nation kan stå ensam. Vi måste alla lära oss att leva tillsammans, annars kommer vi att bli tvingade att dö tillsammans”.
Martin Luther King Jr. – första årliga konferensen om ickevåld och social förändring
Nu när den mänskliga egoismen utgör ett hot mot vår existens, står vi inför två val: vi kan sitta overksamma och låta naturen ha sin gång, vänta på att problemen knackar på vår dörr innan vi gör något, eller så vi kan vidta åtgärder och ta ansvar för vår framtid. Det är upp till oss. Vi, den mänskliga rasen, kan fortfarande ta oss framåt till balans och harmoni med naturen, till hållbart välstånd. Allt vi behöver göra är att införa metoden för ömsesidigt ansvar – ge det du kan och få det du behöver – och därmed harmoniera med naturen.
När vi bygger ett samhälle baserat på metoden om ömsesidigt ansvar, kommer vi att säkra ett liv som är hållbart, välmående, tryggt och fredligt. När allt kommer omkring, hur kan det bli krig bland dem som borgar för varandras välbefinnande?
Således kan ömsesidigt ansvar mellan varandra trygga överlevnaden av den mänskliga rasen.
Skrivet av Michael Laitman
Michael Laitman är en global tänkare, som brinner för att få till en förändring i samhället genom en ny global utbildning, vilken han ser som nyckeln till att lösa de mest angelägna frågorna i vår tid. Han är grundare av ARI-institutet, professor i ontologi & kunskapsteori, fil dr i filosofi, MSc i medicinsk biocybernetik.
Du hittar honom på Google+, YouTube and Twitter
