Lycklig självständighetsdag!
Varje år vid den här tiden kommer en dag då vi stolt kan visa vår sympati för Israel. Den här dagen lägger vi undan våra olikheter (eller försöker göra det) när det gäller vårt judiska hemland och firar det faktum att vi har ett. Den israeliska självständighetsdagen är en påminnelse om att vi inte får ta Israel för givet, eftersom vi för endast ett fåtal decennier sedan inte hade ett sådant hem, med tragiska konsekvenser.
Men 67 år efter inrättandet, kan vi säga att Israel är oberoende? Kan Israel klara sig utan USA:s militära och finansiella stöd? Kan det frodas utan att exportera sina varor och tjänster över hela världen, eller importera dem från hela världen?
Israel är inte ensamt i sitt beroende. Hela världen är beroende av varandra. Även det mäktiga USA skulle vara i dåligt skick utan sina band med Kina, Japan och Europa. Men medan det inte finns något oberoende, finns det absolut ett sätt till att känna sig trygg och säker och det är där vi judar kan gå främst.
Vår nation etablerades på grundsatsen ”älska din nästa som dig själv”, när vi förenades ”som en människa med ett hjärta” och skapade ett prejudikat genom att bygga ett samhälle som vilade på ömsesidigt ansvar. Dagens värld behöver ömsesidigt ansvar ännu mer än vad vi behövde det på den tiden. Alla nationer är beroende av alla andra nationer, men strävar efter att förstöra varandra som om detta inte samtidigt kommer att förstöra även dem. Om en av dem lyckas, kommer resten av länderna att kollapsa som ett korthus. Men vad kan nationerna göra? Om de inte kan odla ömsesidigt ansvar, vad kan de skapa mer än ömsesidig fientlighet?
Det är här judarna kommer in. Den globala ökningen av antisemitism är ett fördärv som vi kan vända till en välsignelse om vi agerar klokt. När världen anklagar oss för att använda judisk solidaritet för att främja israeliska intressen, bör vi visa den solidariteten snarare än att skygga för den och vara en förebild för enighet. Om vi kastar bort den ursäktande tonen och förklarar att denna enighet är hur vi alla ska leva – alla nationer i världen – kommer världen att lyssna.
Vi har gett ledande personligheter till världen tusen gånger mer än vår andel av världens befolkning – världen jublar inte. Vi har gett världen tanken om att älska varandra som sig själv – alla omfamnade den men kunde inte förverkliga den.
Denna förmåga att älska andra är en gåva de vill ha av oss, så vi måste återigen lära oss hur man förverkligar den och dela denna visdom med dem. När vi visar sådan enhet mellan oss, är det all undervisning de behöver. När vi förenas, inte för att härska över andra utan för att råda över våra egna dispyter, blir vi ”ett ljus åt nationerna”, en strimma av hopp om att världen kan vara en plats där alla är lyckliga och trygga i en enad värld.
Detta blir vår sanna självständighetsdag.
