Se broschyr online | Ladda ner
Hemligheten bakom ett lyckligt år
Varje år kring den här tiden önskar judar varandra ett gott nytt år. De upphöjda, heliga dagarna är en tid av glädje, liksom en tid av reflektion. I år verkar det finnas mycket mer att reflektera över än under tidigare år.
Det senaste året har varit ett prövande år för alla judar, var de än bor, beroende på antisemitismens återuppvaknande. Så i de upphöjda, heliga dagarnas anda; låt oss utforska vår situation och hitta möjligheten i utmaningen.
Introspektion
Kriget i Gaza krävde sitt pris, inte bara av israeler och palestinier. På många vis har det blottat och fördjupat en klyfta som existerar inom judiska samfund världen över. Olikheter som en gång togs om hand lugnt och fredfullt genom debatt, har nu blivit så bittra och spända att samfundens ledare ofta väljer att undvika alla diskussioner av rädsla för att de ska fördjupa klyftan inom deras redan splittrade samfund.
Men denna dunkla omständighet i vår kollektiva existens är egentligen en möjlighet, och de upphöjda, heliga dagarna är den bästa tidpunkten för att ställa allt till rätta. Nu när vi befinner vid en tidpunkt då människor har en tendens till introspektion, är det lämpligt att reflektera över våra handlingar i ljuset av den negativa trenden gentemot oss i världen.
Vi är Jona
Den allra viktigaste delen av Yom Kippur (försoningsdagen) infinner sig efter läsandet av utdrag ur Toran. Det kallas för Haftarah och i det läser vi urval ur Bibeln (Tanach). Under Yom Kippur är texten i Haftarah Jonas bok. I många samfund tävlar de förmögna om rätten att läsa denna Haftarah eftersom den är känd för att vara en Segula (förser med kraft) för att uppnå rikedomar.
Jonas berättelse är speciell eftersom den berättar om en profet som först försökte “undfly” sitt uppdrag, men som sedan ångrade sig. En annan speciell sak med Jona är att hans uppdrag inte var att få ordning på Israels folk, eller varna dem för vad som skulle hända om de inte bättrade sig. Hans uppgift var att rädda den stora staden Nineveh, vars invånare inte var judar. Idag, i ljuset av den ökande antisemitismen, är det mer relevant än någonsin att reflektera över Jonas berättelse och budskapet bakom den.
Gud beordrade profeten Jona att varna invånarna i den stora staden Nineveh att de hade korrumperats. Med andra ord; Jona måste varna dem att de har blivit så främmande och egoistiska att deras samhälle är ohållbart. Profetens uppgift var att leda invånarna i Nineveh tillbaka från deras hat och in i enhet och kärlek till andra, annars skulle de alla förgöras.
Men Jona bestämmer sig för att undgå sin uppgift och sätter av till sjöss i ett försök att fly.
Precis som Jona har vi judar undvikit vårt uppdrag under de senaste 2 000 åren. Och vi har inte råd att fortsätta undvika det. Vi har en uppgift. Den gavs till oss när Abraham enade oss i en nation baserad på
kärlek till andra och ömsesidig garanti. Det var då vi lärde oss att vår existens är beroende av vår enhet och på om vi är ett föredöme för enhet för hela världen (för mer om detta hänvisas till min artikel “Who Are You, People of Israel,” publicerad 20 september 2014 i The New York Times).
Under århundraden har våra vise och ledare upprepade gånger understrukit vårt förenandes oumbärlighet för vårt välstånd, och även världens välstånd. De underströk också att när vi faller ner i ogrundat hat, kommer katastrofer och problem snart att förfölja oss och världen kommer också att lida.
Men med tiden har vi förlorat medvetenheten kring detta; vi har blivit likgiltiga och främmande inför varandra. Vad värre är; vi har börjat förlöjliga termer som “ett Ljus för nationerna” och “ett utvalt folk”. Vi har inget minne av vad vi var utvalda för. Vår uppgift har glömts bort. Men den väntar på oss och när vi flyr kommer stormen.
Stormen
För att återkomma till berättelsen; Jonas flykt från sitt uppdrag förorsakade att havet brusade upp och utsatte nästan alla ombord för en katastrof. När stormen var som värst gick Jona och lade sig för att sova och isolerade sig från tumultet omkring honom, medan sjömännen förblev på däck och kämpade för att rädda skeppet.
Gradvis började de misstänka att det var någon bland dem som orsakade stormens raseri. De drog lott och upptäckte att det var Jona, den enda juden ombord.
Situationen idag har många likheter med Jonas skepp. Världen har blivit en global by, vi sitter alla i samma båt, och sjömännen – världens invånare – beskyller den enda juden “ombord” (det judiska folket) för alla sina problem.
Precis som Jona sover vi djupt. Vi har börjat få upp ögonen för att det finns ett hat, men vi har inte börjat vakna upp till vårt öde, till vårt kall. Om vi inte vaknar snarast kommer sjömännen att kasta oss överbord, precis som de gjorde med Jona .
Beslutet
I berättelsen gör sjömännen ett desperat försök att lugna havet, och på Jonas begäran kastar de honom överbord. Väl i vattnet lugnar sig stormen, men en val slukar Jona. Under tre dagar och tre nätter analyserar Jona sina tankar och känslor i fiskens buk. Han ber för sitt liv och besämmer sig för att fullfölja sitt uppdrag.
Precis som Jona bär var och en av oss på något inombords som hetsar upp världen. Vi, Israels folk, är bärare av en metod för förbindelse, en metod för att uppnå fred över hela världen. Detta är roten som vår nation vuxit ur – enhetens rot. Denna gen binder oss samman i en enda nation, och idag måste vi återuppväcka den, för vart vi än går destabiliserar denna outnyttjade kraft världen omkring oss för att få oss att förenas.
Enheten mellan oss kommer att inspirera, och till och med tvinga, resten av nationerna att göra detsamma, på samma sätt som den nuvarande separerationen mellan oss projicerar separation till hela mänskligheten. Detta är orsaken till alla våra problem. När vi förenas kommer det att förse mänskligheten med energin som behövs för att uppnå enhet över hela världen, en enhet där alla människor lever som “en människa med ett hjärta”. Så den enda frågan som återstår är om vi tar på oss vårt ansvar, eller föredrar att kastas överbord bara för att därefter gå med på att fullfölja vår uppgift?
Ett Ljus för nationerna
Som vi beskrev ovan var Jonas roll att vända ogrundat hat till broderlig kärlek. Detta är även vår roll. Ingenting har förändrats förutom årtalet och namnen. Och istället för att vara “ett ljus för nationerna”, gör vi vårt bästa för att vara som resten av nationerna.
Men världen behöver helas. Eftersom fler och fler folk och nationer undermedvetet känner på sig att judarna inte är som resten av nationerna, att de är ansvariga för deras motgångar, börjar de att behandla oss enligt sina känslor. Folk reagerar instinktivt på vad som händer dem och vänder på ett naturligt sätt sin ilska och frustration emot oss. Försoningsdagen är vår chans att verkligen reflektera över vår kallelse. Det är en möjlighet att fatta ett beslut om att förenas, och vara “ett Ljus för nationerna”. Först då kommer den globala strömvirveln omkring oss att avta,
mänskligheten kommer att leva i fred, och ett valv (sukkah) av fred kommer att spridas ut över oss alla.
I denna sukkah kommer vi alla att sitta tillsammans som en, utan strider eller missämjor, och vi kommer att göra enhet till vår främsta värdering. Nu, när vi börjar erkänna vår roll, måste vi börja upphöja trossatsen “älska din nästa som dig själv” över alla värderingar tills den blir som ett halmtak som skyddar oss från alla problem och lidanden.
Det är verkligen så att om vi vill få ett slut på våra bekymmer och göra oss av med antisemitismen, om vi önskar vända domar till barmhärtighet och leva ett tryggt och lyckligt liv, då måste vi enas, och på så sätt sätta ett exempel av enhet inför alla nationer. Det är så vi kommer att föra med lugn och ro till världen. Nu kan vi se varför människor betalar så mycket bara för att belönas med privilegiet att läsa Yom Kippur Haftarah, Jonas bok.
Våra vises ord om vårt enande, kärlek, och vår roll gentemot världen
Enhet och kärlek
Vår nations framgång beror endast på broderlig kärlek, på att vi förenar oss som en familj.
“Älska din nästa som dig själv” är Torans stora regel, att inkludera i enhet och fred, vilka är essensen av vitalitet, framhärdande, och korrektionen av hela skapelsen – genom att människor med olika åsikter smälter samman med kärlek, enhet och fred.
Since we were ruined by unfounded hatred, and the world was ruined with us, we will be rebuilt by unfounded love, and the world will be rebuilt with us.
Raiah [Rav Avraham Itzhak HaCohen Kook],
Orot Kodesh [Heliga Ljus], Vol. 3
Allt tumult i världen kommer enbart från Israel. Nu är vi kallade att villigt och uppmärksamt utföra en stor uppgift: att bygga oss själva, och hela den fördärvade världen tillsammans med oss.
“Älska din nästa som dig själv”. Allt det du vill att andra ska göra för dig, gör det för dina bröder.
När håller Skaparen av skapelsen? När hela Israel är sammanbundna tillsammans utan avund, hat eller tävlan bland dem, och var och en tänker på sin väns välbefinnande och välbehag. Då fröjdas Skaparen åt Sin skapelse.
När alla människor enas om att avskaffa och utplåna sin vilja att ta emot för sig själva, och inte ha något annat begär än att ge till sina vänner, då kommer alla bekymmer och faror i världen upphöra att existera. Och vi kommer alla vara förvissade om ett helt och hälsosamt liv.
Israels roll
Israels folk måste vara det första folket att åta sig den internationella altruismen, och vara en modell för den godhet och skönhet som detta styressätt innefattar.
Israels folk, som är mer kapabla att närma sig Skaparen än alla andra nationer, kommer då att skänka gåvan till resten av nationerna.
Israels nation konstruerades som en slags portal genom vilken gnistor av Ljus ska skina på hela den mänskliga rasen världen över.
Utspridningen av visdomen bland massorna kallas för “en shofar (ett signalhorn som används vid festligheter)”. Som en shofar, vars röst färdas över stora avstånd, kommer visdomens eko att spridas världen över, så att även nationerna kommer att höra och erkänna att det finns Gudomlig visdom i Israel.
Det är upp till den Israeliska nationen att genom Tora och Mitzvot (budord) kvalificera sig själv och alla folk i världen att utvecklas tills de tar på sig det sublima arbetet med kärlek till andra, som är stegen till skapelsens syfte, vilket är vidhäftning vid Skaparen.
Världens konstruktion, som för tillfället sviktar på grund av de fruktansvärda stormarna efter ett blodindränkt svärd, fordrar den Israeliska nationens konstruktion. Nationens konstruktion och avslöjandet av dess anda är ett och detsamma, och det är ett med världens konstruktion, vilken sviktar och inväntar en kraft full av enhet och sublimitet, och allt det finns i Israels församlings själ.
